not even blue anymore

helgen tog nästan död på mig. är jag på sånt humör brukar jag ringa till mamma och gråta ut, lasta över eländet på henne och sedan få dåligt samvete över att jag uppför mig som en sexåring som aldrig kommer kunna ta hand om mig själv om inte mamma finns ett telefonsamtal bort.


mitt blåa humör är borta och jag älskar det.vändpunkten heter malmö. vi provade kläder i timtal på weekday (och tömde klädkontot för tre månader framöver på två par jeans, en minimarket kofta som är att dö för, och en klänning), åt på tamnack thai och insåg att det börjar bli en tradition med 35 kronors-tallriken där, frossade i fyra olika chokladbakelser och och drack take away-latte (när man bara dricker bryggkaffe på fikat på skolan känns det fantastiskt att få gå omkring med en pappersmugg med lock i handen).

summan av allt. för att väcka mig från det blåa behövde jag handla mycket kläder och vara lite i en stad en liten stund.

jag hittade en kanelsnäcka på golvet

det är söndag och jag har photoshoppat bort hela dagen. jag laddar upp bilderna när jag förstår mig på den nya googleaccount-skiten.

ännu en svalöv helg och trots goda chanser att besöka malmö tog jaghardetbrahärorkarinteåkanångonstans-känslan över. jag har det bra här men borde åka någonstans.

nu finns det en fotoblogg att tillgå signad josefin och li. dock inga bilder ännu men igår hade vi en ytterst lyckad studioplåtning med tanja och alex. bilder kommer snart.

skicka svar till "botemedel för tuppjuck"

idag har jag dödat tid i biblioteket doin' nothing. detta var förstås inte meningen, jag gick dit med tanken att plugga ska man göra i studiemiljö, inte i det rummet man sover i. sen kom rebecca och jag skrev en rad på tre timmar.

jag har tuppjuck. för er som inte är familjära med ordet (många skåningar förstår inte, eller är det bara från person till person?) så är det som om man går in en hönsgård och skriker och viftar med armarna. tuppen börjar då gala och vifta med vingarna och spärra upp ögonen. jag springer omkring och gal och viftar med armarna men ingen ser eller hör, jag blir inte rikare, gladare eller roligare för det.

jag behöver en förändring. och jag behöver cash, efter elevräkning, biljetter och kameran har jag fyrahundra kvar. det går ju som inte. inte om man ska vara i göteborg en vecka. dagens roliga är samma som igår, det är snö i svalöv, det har snöat och varit minusgrader två dagar i rad och jag känner mig lite som en fölunge när jag går ut.

sophia och jag hade en photosession förra veckan
tema: kulturtantsörhängen och röda läppar.

det var lite tröttsamt

..8 rutor minst.

det var ett tag sen jag bangade en fest, och då menar jag inte en "vi ska supa på nordhem blå ikväll!" utan en festfest hemmafest. Men igår var dagen. jag vaknar åtta (efter fyra timmars sömn) av mensvärk, jag kravlar mig till skrivbordet, tar en alvedon ochlägger mig igen, men det ger inte med sig så jag masar mig ut till soffan och kollar på barnprogram och någon random alpintävling (anja kom femma.som om jag skulle bry mig). resten av dagen åt jag glass, kollade på tre filmer (lost in translation, love actually, silence of the lambs) och grät till två av dem.

jag hatar sådana dagar. särkilt när dom kommer efter en tre dagars klassresa i ystad med diverse påfrestande händelser. ni vet den töntiga marabou-reklamen med igenkänningsfaktor 100 typ, när grannen vinner på lotto (2 rutor), när man hamnar sist i busskön fast man egentligen är först (4 rutor). igår var en typisk 8 rutor minst-dag.

söndagidag är som en söndag. jag sov länge och vaknade av mig själv, inte av några smärtor. jag kollade på en dokumentär om Sally Mann (en grym amerikansk fotograf) och åt kostcirkelfrukost och drack gott kaffe. eftermiddagspromenad med kameran och utforskade den västra delen av svalöv.

men nu börjar huvudvärken ta över min hjärnfunktion så jag tänker gå och lägga mig.

men jag tänker inte bli en sån som hasar omkring i fula mjukisbyxor och fettigt hår och spenderar mest tid med att kolla på oprah och teveshop. säg till mig om jag blir så.

your heart is an empty room

så blev jag lurad igen, av mig själv. jag som trodde att jag aldrig mer skulle ha sömnproblem, jag som trodde att sömnproblem vållades av ens eget välmående och då menar jag inte det fysiska utan i hjärtat.

och jag som trodde att så länge jag befann mig hundrafemtio mil därifrån skulle det inte känns längre.

och jag är blåögd och tror att nedstämdheten beror på årstiden, för lite ljus. trodde.

i helgen mådde jag fint, men med söndagen kom den gamla välbekanta trotjänaren söndagsångesten och en hel sömnlös natt att bara ligga och grubbla på gör inte saken bättre. grubblandet velade fram och tillbaka men gick i det stora hela ut på att jag är så mån om mitt eget välbefinnande att jag inte inser att jag utsätter mig för saker som bara gör allt sämre istället. så, jag ska sluta utsätta mig själv för onödigt lidande, jag ska tänka efter noga innan jag ger mig in på något känslomässigt nånsin igen.

sen kan jag sova igen.

jag är tillbaka på benen

en fest som alla andra fester, bara lite trevligare, jag pratar om gårdagskvällen förstås. hela skolan hade bestämt sig för att fira stens födelsedag och kvarngatan 30A var fullt av leende själar. jag drack rödvin, rökte lucky strike och gjorde partytrick hela kvällen. mitt dåliga humör är historia nu och idag har jag utfört min andra ljusterapi-promenad.

dagens låt: JUSTICE - we are your friends spelas friskt nere i labbet och jag har aldrig arbetat bättre

dagens snälla: jag själv, mest baserat på att jag är på gott humör och är snäll mot mig själv idag

dagens goda: pizza! två för en på kockens, I'm starving, (måste tilläggas att jag bara ska äta en).

dagens bästa: hittills, frukost. en riktig kostcirkel-frukost som avnjöts efter en god natts sömn och men globen horse show på teve som undehållning.

you are the light

idag är det en typisk fridhemsfredag, vilket för mig innebär en sovmorgon, lunch, promenad, besök på gunnarssons och systemet, fika, slappa i soffan, lite ångest (jag borde jobba, jag borde verkligen jobba).

har även hittat lösningen på mitt bekymmer, har gått omkring och känt mig alldeles för nere senaste tiden, utan anledning. jag vill gråta av den höga igenkänningsfaktorn när jag läser När Lucy Sullivan skulle gifta sig, och väljer ensamhet på mitt rum framför umgänge. lösningen heter ljus, inte konstigt att jag känner som jag gör, varenda människa skulle bli deprimerad av att stå instängd i ett mörkerrum hela dagarna för att gå ut på kvällen och mötas av ännu mera mörker och slask alá skånevinter. Därför har jag och sophia gått en ljusterapipromenad idag. Det var storm och jag fick ont i öronen och huvudet. Men ljust var det.

avskedsmiddag ikväll, anton har bestämt sig för att byta korridor, lite trist men å andra sidan slipper jag mötas av stanken av rökelser varenda dag.

jag ger upp mitt "jag ska ner i labbet idag, jag ska kopiera, vara lite kreativ idag"-tänk. istället går jag hem och virar in mig i min filt med en kopp te och tidigare nämna bok.

when you feel like you're all alone

idag har jag mindervärdeskomplex, känner mig ynklig, liten på jorden. att få ont i magen av ingenting och rynka pannan helt utan anledning är det värsta och jag tycker illa om mig själv som inte kan se det fina med saker, tro på en ödesbestämd tillvaro och att the past is the past liksom. att se bakåt på otrevliga saker är jobbigt men man har ingen spärr i kroppen som förbjuder en till detta, bara sin egna självkontroll, som jag normalt bara släpper på vid olika tillfällen, till exempel alkoholintag, PMS, när olycka drabbar mig eller när jag är ensammast på jorden. idag är inte en sådan dag, allt är precis som vanligt, men det enda jag ser är mitt hår som är fulare än vanligt, himlen som är gråare än vanligt, framtidsångesten som är mer påtaglig än vanligt, alla kärlekspar som är mer kära än vanligt.

och mitt i allt går jag och är i vägen för mänskligheten.

ännu ett

jag började skriva ett inlägg som handlade om en vattenläcka i fotolabbet, men vafan, det är inte ens intressant för mig, vem vill läsa, vem bryr sig. jag är expert på att skriva ovärda saker.

jag har betsämt mig, skjut inte upp saker, välj inte nöje före nytta hela tiden, få ut något av din tid, det är inte omöjligt att spara lite pengar och såsmåningom köpa en kamera som man vill ha. i andras ögon kan jag nog framstå som driftig och företagsam, men jag vet själv att jag skjuter upp saker jag behöver göra allt för länge. varför? jo jag älskar denna bekväma lilla bubbla jag lever i, jag har femtio meter till en mataffär, alla mina vänner är bokstavligen några steg bort och de som inte är det är iallafall ett telefonsamtal bort, jag har mina rutiner och mina vanor på veckorna, min berusning och nöjen på helgerna och när det någon gång händer något oförutsägbart grubblar jag sönder allting.

att sluta skygga inför förändringar och händelser är ett 2007 års nyårslöfte.


om ni planerar att inhandla ett stycke cd-skiva snart eller varför inte ägna er åt lite olaglig nedladdning kan jag varmt rekommendera pengabrorsans svenska. det är gråtmilt, lidelsefullt (tänk ung springsteen), punkigt och vackert. jag lyssnar twentyfourseven.

sommarkänsla

jag letade igenom och rensade mina mappar och ramlade över storsjöyran 2005. Traditionsenligt var vi på galoppstigen, tusse var med, vi drack gredos och missade säkert en hel del konserter som vi brukar.

gabrielle gör bunnyears på tusse














en vacker petra dricker det obligatoriska lågprisvinet













en söt linnea är full














i sommar vill jag ha en repeat

jag har ont på tre ställen

idag har jag varit på landet igen, jag och min syster bestämde oss för en skogsridtur och trogna slammer och zlayer ställde upp och de var lika galna som vanligt. vi överlevde och hade förfrusna tår och rosor på kinderna när vi kom tillbaka. som straff för att jag tog ullfrotté-långkalsonger fick jag även ridsår, för er icke hästbitna kan jag informera er om otrevliga svidnade typ brännsår som blir på skinkorna när det skumpar för mycket ( t e x när slammer går in i en gran och får ett ton snö över sig, skenar hemåt i slängtrav med mig studsandes utan stigbyglar), såren gör ont när man står, sitter, går, ligger, ja i princip hela tiden. tyck synd.

annars, om jag ändå ska gnälla lite, jag har ont i ett öra, jag säger det till mor min som han en sjuksköterskeutbildning i bagaget, hon skakar på huvudet och säger bestämt: öroninflammation! penicillin!. och jag känner även en återkommande stickande smärta i knäet och kan knappt vänta på en penicillinkur som får min kropp i balans igen. biter säkert på ridsår också, håller till godo med vitamin-te så länge, som jag förövrigt rekommenderar till världen, klarar sig mot alla sorters förkylningar, suveränt!

har även fyndat två klänningar på kupan, ska dra fram symaskinen nu och fålla, sy in, sy upp, accesoarisera, och laga. önskar att jag orkade släpa med min maskinen till svalöv, nu när den är lagad och kan göra alla möjliga tricks. men je orsk int, den är för tung.

nu är det obligatoriskt te (igen) i köket, jag är opepp men kommer sakna ihjäl mig efter dessa stunder när jag sitter på mitt kalla korrodorsrum i skåne och tänker på den fina julen som varit.

2007-01-01

så, nu har jag klarat av ännu en nyårsafton, av det bättre slaget. syskonfesten blev lyckad och jag stupade i säng halvsex efter flera timmars intensivt efterfest-dansande till gamla nittiotalshits. Kvällens happening var en full ellen som däckade i björns säng, kvällens sms var till den självklara (jag ska inte blanda alkohol och smsande), kvällens godaste var ajvarsåsen och skumpan.

nu sitter jag mest och skruvar på mig och vill bort "hem" till svalöv och go back to work, ha lite josefintid, slippa dela rum med folk, äta när jag vill äta och vad jag vill, inte ta hänsyn till att folk går och lägger sig klockan åtta, spela min min musik på självvald volym, slippa konversera vid frukosten osv.

just ja, värt att nämna är nyårslöftet sluta sakna kärlek som inte finns, som hon i estocolmo tipsade mig om och jag använder det rakt av.

värt att nämna (nr 2) är att zara äntligen är tillbaka och det är bättre än någonsin.

nu är det olbigatoriskt tedrickande i köket.