bubblan spricker snart

inatt gjorde vi kuppen, the thing, den olagliga lilla protesten. vi hade till och med en skåpbil, alla hade svarta munkjackor med huvor och vi gick verkligen in för att vara criminals. Mer info under Livliga Gatan-länken till höger, eller varför inte ge er ut på malmös gator och se för er själva...

Resultatet av det hela: inte en minuts sömn, gick direkt till jobbet, alltså mitt nya jobb, min första dag. Jag har känslan av att jag uppträdde lite märkligt, efter fem koppar kaffe och ingen sömn krävs det nog något övermänskligt för att klara av att lära sig ett bokningsprogram, vara trevlig, sitta rakt på stolen och inte skratta högt åt egna skämt man tänker tyst.

nu är det enochenhalv vecka kvar i fridhemsbubblan, klump i magen-tankar och saknaden som funnits hela våren trappas upp och jag tänker aldrig mer, vi ses aldrig igen, hur ska jag överleva utanför bubblan?

men innan bubblan spricker är det fridhems egna melodifestival, otaliga grillkvällar, fotbollscupen, vårfesten, filmcafét mm att se fram emot.

för alltid tyst

Idag hände det, det som jag fruktat senaste halvåret sen jag fick min lilla baby, min kära alldeles egna ipod. Den kraschade, den tvärdog, OCH TOG MED SIG MINA FYRATUSEN LÅTAR NER I GRAVEN. FYRATUSEN LÅTAR som jag lyssnar på dagligen, nattligen. Det stora problemet är att allting finns i Östersund, som jag inte ska till under de närmsta fyra månaderna. Förstå mina tårar.

Annars leker det på. Det är utställning och magsår och föreställningar och sol och sista veckorna och jobb i malmö och sova panna-mot-panna med någon som behöver det lika mycket som jag.

Ikväll kommer min syster på besök, jag ska göra ett ryck och städa mitt rum, handla lite frukost och laga en middag som inte innehåller pasta eller ketchup.

om att inte hinna ikapp sig själv och att vilja åka tillbaka

har nästan inte hunnit packa ur min väska förrän allting sätter igång, jag blev snabbt påmind om varför berlin var så nice och varför skolan bara är ett stort jävla stressmoln. Är för snäll för mitt eget bästa och tar på mig saker hela tiden. Tanken är fin men den finns liksom inte plats. Jag ska inte hålla på och gnälla vidare om detta.
Berlin. Berlin am meer. Det var en sån underbar stad och jag kan nästan inte vänta tills jag får åka tillbaka. nio dagars eufori. David Lachapelle-utställningen var bäst, sen kom gårdsfesten. Och vad är det med tyskland och öl? Jag är inget ölhävare av rang men har nog snittdruckit tre-fyra öl om dagen bara för att det är tyskland.

ett till skviomslag, en reklamkampanj, två utställningar, sen är jag klar med fotolinjen på fridhem. sen ska jag ha sommarjobb och leva på skatteåterbäringen. kan inte vänta igen.