bright moments

ibland har jag mina bright moments och ibland inte. När jag inte har det vill jag byta liv med någon, byta ut mig själv till en ny, uppdaterad version (snabbare, mer lagringsutrymme, längre batterikapacitet). Jag har haft en inte så bright vecka. Jag förlitar mig på min träning, en sjukt tråkig sysselsättning men som tydligen ska vara bra för en. Jag väntar på helg, och under helgen försöker jag förtränga att snart är det vecka, början på vecka.

Men förra veckan hade jag ett bright moment i fyra dagar, jag kände mig som kungen i baren hela veckan. längtade knappast till helgen och kände mig sådär härligt karriärskåt och peppad. Jag antar att det går i vågor, eller som min far så hiskeligt uttryckte sig härom kvällen. ¨Ibland finns det transportsträckor i livet, och det är bara att leva med dom och se tillbaka på dom som just det, bara transportsträckor¨ . I mitt tjugoettåriga liv har jag spenderat större delen av det på transportsträckor, på väg mot något. Jag är väl en sökande tjugonånting som alla andra tjugonåntingåringar är. men varför känns det som att alla runt omkring mig, en efter en, hittar det dom letat efter och kliver av, medan jag fortsätter tåget. Ibland brukar jag tänka att mitt tåg på min transportsträcka ser ut som det dära tåget i spirited away, för där kommer hon fram till en spännande, men ack så god, häxa.

Om jag nu förlikar mig med att man måste ha vissa transportsträckor i livet då (som nu), kan det inte vara okey att få stanna till ibland, tanka, ta lite luft, köra vidare? det är tre dagar kvar till min, för sen är det helg.