31.7.07

som tonåringar dansade vi fram och tillbaka mellan tc och badhusparken

så var det det hära med flytt igen, jag orkar inte, jag vill att problemet ska trollas bort, ha löst sig självt när jag vaknar imorgon. Jag hatar vuxenbeslut, vuxenbry, vuxenuppgifter, vuxentillställningar. Jag hatar när jag måste känna mig som 30minst och bara göra en massa dryga saker som inte får oanade konsekvenser.

I helgen fick jag vara barn igen, eller tonåring iallafall. Det var storsjöyran och vi hann med det mesta man som tonåring skall göra på yran, dvs smuggla in alkohol, tjuvröka på föräldrarnas balkong, dansa hejdlöst till någon konsert (iår faktiskt otippade timbuktu), ragla hem vi fyra, äta på gamla tingshuset. Inget konserthångel dock, tack gode är jag nog för gammal för det.

Nu är det bara tre veckor tills alla dom fina flyttar och jag blir lämnad åt mitt öde i malmö. Jag är rädd inför hösten, sommaren är ju bara bortaborta, det gick så fort, hann inte ens med.

Om tjugo minuter hämtar tanja mig på jobbet, vi ska dricka chailatte på glassfabriken och undersöka rörsjöstaden (heter det så?) och prata Bergman. Jag vill prata Bergman idag, och lyssna på p1 sommar från 2001 och se smultronstället, det är nog min favoritbergmanfilm. Det är så konstigt när en sån där celebritet dör. Samma sak som med Astrid Lindgren, man blir ju ledsen och börjar uppskatta dom mycket mer när dom är borta. Trots att man inte alls känner.

21.7.07

möllevångsfestivalen

det är möllevångsfestival men jag jobbar, eller ja, har kollat på tio olika videor på Paris Hilton in jail, hon är så underhållande, alltid med några ess i rockärmen. Det spelar ingen roll att hon är lite korkad och gör bort sig ibland, hon är alltid underhållande.

Utställning på festivalen också, den blev lyckad, blir så glad när jag omger mig av människor som är enegriska och vill att saker ska hända. Blir så själv, då, tycker mycket om den josefin som tänker att världen ligger framför hennes fötter och att om man bara tar tag i saker som man vet får en att må bra och trivas, så kommer man göra det. Sen ibland kommer den andra josefin fram, hon som är jättetrött efter jobbet och "jag gör det imorgon" blir mantrat i huvudet när hon ligger i sängen och zappar. Är upptiktigt ororlig inför mig själv i höst, kommer ju visserligen jobba med foto men det känns ändå som att jag kommer bli för seg och skylla på saker som regn och gråa dagar för att unslippa min personliga utveckling. Fast jobbet kommer nog ge jättemycket, om inte annat så blir jag en jävel på studio och photoshoppande.

Visst är det skönt med dom slappa dagarna, man kanske är lite bakis, lägger sig och kollar på sjunde himlen följt av america's funniest homevideos följt av simpsons x 2 följt av pussycat dolls och är liksom nöjd. Skyller på att man är pank då man egentligen känner sig socialt handikappad och folkskygg.

Idag var det så imorse, kan bero på dom futtiga fem timmars sömn jag fick men jag tänkte aldrig mer festa och att ikväll ska jag minsann gå hem bums efter jobbet och sova. Men nu mår jag helt plötsligt bra igen och tänker på öl och parkhäng och försöker hitta sysselsättning för att stå ut den sista timmen. Jag ska nog lyssna på John Lennon och smygsmutta på vinaren..säg inget!

8.7.07

om att vara här nu och finessen med after eight och vänner

jag gjorde det igen, enrique iglesias snurrar på P3 och jag höjde till en olämplig nivå och nynnar glatt med. Det är ju inte okej att älska den låten så mycket, den är inte ens okej att gilla den lite. Skämmes, nästa vecka ska jag sluta.

Gårdagskvällen bjöd på små finesser från morgon till kväll. Vaknade upp och sa hejdå till märit som varit och hälsat på en vecka, insåg att jag inte vill släppa kramen, att hon kanske stannade lite längre då. Kollade på de två sista six feet under-avsnitten och nöjt/grät/skrattade/jublade, hela känsloregistret presenterades och tomheten efteråt kan nog likställas med att förlora en närstående. Sen jogging i pildammsparken, jag trampade i kanada gås-skit, jag blev jagad av en kanada-gås, jag sprang på en kanada-gås, men allt togs med värsta klacksparken tack vare min friska ipod. Sedan frossade vi i after eight och hade vänner-marathon. Tanja kom, Mark kom, vi tänkte 'vi dricker oss fulla!', vi drack oss fulla, vi åt falafel, jag somnade gott på huvudkudden.

Jag längtar bort, fast ändå inte. Malmö är bäst just nu men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig bort, drömma mig iväg. Måste ofta säga åt mig själv att inte låta tankarna snurra iväg, inte igen, inte bort nu också. Det blir så mycket jobbigare i nuet. Men nu är nuet helt okey, jag är ledig ibland, jag ska åka hem snart, det är fridhemsreunion i Karlshamn, solen skymtar mellan regnmolnen, dom förgyller mina dagar.

5.7.07

sliter mitt hår.

ja det är segt, ja jag har kollat allt som går på internet, jag har fikat, tvättat, googlat, myspejsat, städat, plockat dammtussar. Det tog mig två timmar, bara sex timmar kvar att döda i receptionen på livingroom hotel. Under dagen har jag hört Enrique Iglesias - Do you know ett flertal gånger och utvecklat en liten hatkärlek till den. Blir glad när den kommer, nynnar med, skäms sedan och låtsas hata den, nynnar med i slutet och får lite gåshud av mannens skärande stämma.

Jag har ösdlängtan. På 100 mils avstånd romantiserar jag staden ganska friskt, en solig badhuspark, en glad festival. Fast det kommer nog blir fint, har inhandlat mina biljetter, tagit ledigt, bokat galoppstigen, peppat.. Det blir fint.

den är snart tre och myspace är oundvikligt

hej och hå, verkligen, Jag menar det. Hej och hå. Det är sent och lugnt och jag har inför imorgon ingen jobbångest (börjar 14), ingen pengaångest (spartanskt leverne), ingen stressångest ( nästan ledig), ingen ont-i-ryggen-ångest (syster som masserar ond rygg). Man skulle nästan kunna tro att det inte förekommer någon ångest alls, men visst den finns, den finns och gnager. Är en jävla sucker för ångest och söker nästan upp det när det inte finns där, hatkärlek som få. Jag önskar ofta att jag var en seize the day-männska, som inte bryr sig om att det finns en morgondag med konsekvenser. Jag är tvärtemot på många plan, jag tänker för mycket på imorgon, och nästa vecka och nästa år. Bara tanken på att jag ska vara kvar i Malmö säkert ett par år nu skrämmer mig. Tänk om jag hittar hem igen. Det är så jag får kalla kårar längs min rygg och gör drastiska grejer. Det är väl ändå bäst att inte binda upp sig, skaffa vänner, trivas, bra skaffa stamfik, trivas bra, gilla jobbet, gilla läget, stanna en termin till, strunta i att åka hem.

Det är verkligen hej och hå, det har det varit hela juni, har inte hunnit landa sen fridhemflytten ännu och kroppen pumpar på i högvarv och jag själv ligger en bit efter och försöker få med det jag glömt, det jag saknar, det jag vill hinna men inte hinner.

Men imorgon är det work out som gäller, för kropp och själ, kropp och själv.