en helt vanlig ovanlig fredaglördagsöndag

ah denna hatade eländiga fruktansvärt avskyvärda mensvärk går inte att bota. Jag har överdoserat choklad, knaprat alvedon, värmekudde, självömkan men inget tycks funka...

men på något märkilgt sätt så gör det liksom inget, jag skulle inte säga att jag älskar mitt liv men jag har äntligen gjort något åt det tunga och lättat mig själv.

Förresten så fick jag höra att jag var rolig, jag tror jag gillar mig själv som rolig.

Hanson 4 life

Pojkarna i det kanske bästa bandet någonsin har blivit vuxna och klippt av sig håren.
Nämnde jag att jag var superkär i Zac, trodde på allvar att han skulle bli mitt livs kärlek.








Förresten så spelas Middle of Nowhere-skivan frekvent hemma hos oss.

..

jag har ett Lotta på Bråkmakargatan-rum.

aj

nu sker förändringar igen, vart är trygghetsbubblan när man behöver den? Varför är varje sommar varje terminsslut varje höst bara uppbrott? Och varför fastnar jag i separationsångest?

Det var fint igår, det var kramar och kramar som betyder saker. Det var Fridhem som det ska vara.

Detta veckoslut ska jag bara göra saker jag sett fram emot, inte saker som jag saknat.