your heart is an empty room

så blev jag lurad igen, av mig själv. jag som trodde att jag aldrig mer skulle ha sömnproblem, jag som trodde att sömnproblem vållades av ens eget välmående och då menar jag inte det fysiska utan i hjärtat.

och jag som trodde att så länge jag befann mig hundrafemtio mil därifrån skulle det inte känns längre.

och jag är blåögd och tror att nedstämdheten beror på årstiden, för lite ljus. trodde.

i helgen mådde jag fint, men med söndagen kom den gamla välbekanta trotjänaren söndagsångesten och en hel sömnlös natt att bara ligga och grubbla på gör inte saken bättre. grubblandet velade fram och tillbaka men gick i det stora hela ut på att jag är så mån om mitt eget välbefinnande att jag inte inser att jag utsätter mig för saker som bara gör allt sämre istället. så, jag ska sluta utsätta mig själv för onödigt lidande, jag ska tänka efter noga innan jag ger mig in på något känslomässigt nånsin igen.

sen kan jag sova igen.