when you feel like you're all alone

idag har jag mindervärdeskomplex, känner mig ynklig, liten på jorden. att få ont i magen av ingenting och rynka pannan helt utan anledning är det värsta och jag tycker illa om mig själv som inte kan se det fina med saker, tro på en ödesbestämd tillvaro och att the past is the past liksom. att se bakåt på otrevliga saker är jobbigt men man har ingen spärr i kroppen som förbjuder en till detta, bara sin egna självkontroll, som jag normalt bara släpper på vid olika tillfällen, till exempel alkoholintag, PMS, när olycka drabbar mig eller när jag är ensammast på jorden. idag är inte en sådan dag, allt är precis som vanligt, men det enda jag ser är mitt hår som är fulare än vanligt, himlen som är gråare än vanligt, framtidsångesten som är mer påtaglig än vanligt, alla kärlekspar som är mer kära än vanligt.

och mitt i allt går jag och är i vägen för mänskligheten.