om att vara här nu och finessen med after eight och vänner

jag gjorde det igen, enrique iglesias snurrar på P3 och jag höjde till en olämplig nivå och nynnar glatt med. Det är ju inte okej att älska den låten så mycket, den är inte ens okej att gilla den lite. Skämmes, nästa vecka ska jag sluta.

Gårdagskvällen bjöd på små finesser från morgon till kväll. Vaknade upp och sa hejdå till märit som varit och hälsat på en vecka, insåg att jag inte vill släppa kramen, att hon kanske stannade lite längre då. Kollade på de två sista six feet under-avsnitten och nöjt/grät/skrattade/jublade, hela känsloregistret presenterades och tomheten efteråt kan nog likställas med att förlora en närstående. Sen jogging i pildammsparken, jag trampade i kanada gås-skit, jag blev jagad av en kanada-gås, jag sprang på en kanada-gås, men allt togs med värsta klacksparken tack vare min friska ipod. Sedan frossade vi i after eight och hade vänner-marathon. Tanja kom, Mark kom, vi tänkte 'vi dricker oss fulla!', vi drack oss fulla, vi åt falafel, jag somnade gott på huvudkudden.

Jag längtar bort, fast ändå inte. Malmö är bäst just nu men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig bort, drömma mig iväg. Måste ofta säga åt mig själv att inte låta tankarna snurra iväg, inte igen, inte bort nu också. Det blir så mycket jobbigare i nuet. Men nu är nuet helt okey, jag är ledig ibland, jag ska åka hem snart, det är fridhemsreunion i Karlshamn, solen skymtar mellan regnmolnen, dom förgyller mina dagar.