som tonåringar dansade vi fram och tillbaka mellan tc och badhusparken

så var det det hära med flytt igen, jag orkar inte, jag vill att problemet ska trollas bort, ha löst sig självt när jag vaknar imorgon. Jag hatar vuxenbeslut, vuxenbry, vuxenuppgifter, vuxentillställningar. Jag hatar när jag måste känna mig som 30minst och bara göra en massa dryga saker som inte får oanade konsekvenser.

I helgen fick jag vara barn igen, eller tonåring iallafall. Det var storsjöyran och vi hann med det mesta man som tonåring skall göra på yran, dvs smuggla in alkohol, tjuvröka på föräldrarnas balkong, dansa hejdlöst till någon konsert (iår faktiskt otippade timbuktu), ragla hem vi fyra, äta på gamla tingshuset. Inget konserthångel dock, tack gode är jag nog för gammal för det.

Nu är det bara tre veckor tills alla dom fina flyttar och jag blir lämnad åt mitt öde i malmö. Jag är rädd inför hösten, sommaren är ju bara bortaborta, det gick så fort, hann inte ens med.

Om tjugo minuter hämtar tanja mig på jobbet, vi ska dricka chailatte på glassfabriken och undersöka rörsjöstaden (heter det så?) och prata Bergman. Jag vill prata Bergman idag, och lyssna på p1 sommar från 2001 och se smultronstället, det är nog min favoritbergmanfilm. Det är så konstigt när en sån där celebritet dör. Samma sak som med Astrid Lindgren, man blir ju ledsen och börjar uppskatta dom mycket mer när dom är borta. Trots att man inte alls känner.