vad gör man när motivationen är extremt låg och otroligt avlägsen

jag lider av sjukdomen rastlösa ben. Den finns och heter RLS (Restless Legs Syndrome). För mig visar sig symdromen ytterst sporadiskt, en/ett par gånger per år, det är som stickningar i vaderna och det känns som jag har myror i benen.

ikväll: jag är nästäppt och mina rastlösa ben sticker och kryper.

men denna stress, hela veckan har varit liknande en hysteri för min del, snålat på sömn och folkhyfs. Överdoserat kaffe och photoshop.
Idag har jag haft ledigt. En mysig dag i Landskrona, vi fikade på gyllene koppen, gick i affärer (lindex och bokia, Jonahatan Safran Foer's 'Extremt högt och otroligt nära' finns som pocket nu, jag köper), besökte citygross, lärt mig innebörden av p-skiva, fått motorstopp två gånger och upptäckt Landskronas alla söta små hus, skåne är vackert. Dagens ledighet innebär dock att jag skjuter det jobbiga ännu mer framför mig, och med det jobbiga menar jag en bildanalys på en renässanstavla och en english-essay på Virgina Woolf's 'Kew Gardens'. Detta ska hinnas med innan Gbg på måndag men motivatien är extremt låg och otroligt avlägsen.

Jag saknar att prata med mamma i telefonen varje dag, kom hem!

Söndag innebär upp med tuppen och skriva, sugen på att göra det åt mig, någon? Jag betalar bra.