SIMPLY FABULOUS DARLING!

Hej och hå jag är hemma efter nio olika färdmedel från svalöv till galoppstigen, ösd. Med en liten mellanlandning i Uppsala. Uppsala var fint, vi var på kortfilmsfestival och såg extremt mycket film. Jag gilllar film och jag gillar min syster. Östersund är sig otroligt likt, en meter snö, byggarbete och gula bussar. Pappa är sig lik, bara lite krokigare, mamma är sig lik, bara lite mer disträ, tusse är sig lik, bara lite dövare. Trion är brokig och värt mijloner att få komma hem till.

Idag har jag pratat i telefonen. Jag har pratat med elin och petra. Elin var glad och nice och vi ska se på OC och dricka te i Mo på Onsdag. Petra, ja det känns som om vi känt varandra i evigheter och att vi hängde typ igår, bara det att vi hade lite mer att prata om. Jag saknar henne, jag saknar henne och Linnea och mitt jobb och min lägenhet. Det är väl ungefär det jag saknar med Umeå, resten ger mig en ond liten klump i magen och ofrivilliga tillbaka-dit-minnen. Som jag sagt, min separationsångest är stor och otrevlig, särskilt när man lämnar sådana fina personer där, blandat med dom fulare.

Nog så. Vad har jag sagt om att hela tiden väva in och nämna karln som tidigare var mitt kärleksliv i min blogg? Jag har sagt att jag inte gör sånt, inte längre. En förenklad version av stycket ovanför: klumpen i magen är enbart vållad av T. Nu vet ni det. Så när ämnet ändå är på tal (I'm doing this again, hit me!), jag har avslutat kapitlet, jag har inga bilder eller sms kvar och jag ligger inte och gråtrunkar på nätterna till the very first lie.

Jag har börjat på ett nytt kapitel, nejfan, jag har börjat på en helt ny bok, det är en söt liten saga som handlar om oskyldigt hångel, fumliga grumliga blickar och ögonkast i matkön.

nu är jag sen till det traditionella innan-midnatt-teét som bjuds i köket.