Ett litet samhälle med mycket oväsen

lite smått göralös. Just gått en lång promenad med zara i örat, det var fint, hon har kallsjuka och renoveringsnoja. När jag pratade med henne önskade jag att vi gick vår runda uppe på solliden istället. Inte att jag gick runt en konstig damm i svalöv, störd av alla epatraktorer. Ja, finns gott om dom.

Igår kväll pratade jag en hel del med åsa i telefonen, vi halkade in på livets mening, fånga dagen och vår existens på jordklotet. Men det blev inte mysko och tröttsamt (som det ofta blir när man ställer sig frågorna varför finns jag? varför gör jag som jag gör? osv.), det blev bara bra och klarare i mitt huvud. Jag blir gladknäpp och brusig (?) av sådana samtal. På torsdag ska vi ses och det blir great.

Borde kanske älta valresultatet lite också, som de flesta redan gjort i sina bloggar. Utgången blev ganska väntad dessvärre. Jag gick ifrån valvakan när jag såg Reinfeldt hålls sitt segertal. Det enda jag kunde tänka på var när han blev intervjuad av Kristian Luuk i godnatt sverige, då Luuk frågade om han hade tyskt påbrå, och under helaintervjun väste fram hans namn som en med en grov tysk brytning som en ss-soldat. Det var lite kul.

Imorgon, ja imorgon är jag lektionslös, inga arbeten att utföra, bara ett samtal att ringa. Känns skönt med tanke på att resten av veckan och nästa kommer bli ganska hektisk antagligen.

Ska gå och leta redan på en försvunnen Rebecca och bränna några cd-skivor på hennes fina lilla macbook.

Neil Young